Anmeldelse: Jeg tvivler på Appelbaum

Anmeldelse:

Jeg tvivler på Applebaum

Lad mig begynde med detaljerne. Man kan sige at det er småting. Men de siger en hel del om hendes metode og tolknings-skema.
Billede 11 a forestiller “Arbejde på Fergana-kanalen”.

Man ser mænd med traditionel centralasiatisk kalot som hakker og graver i sit ansigtes sved.
I billedkilderne henvises bare til “David King Collection”.
I selve værket er billedet taget af TASS-korrespondenten Max Alpert som gjorde en fotoreportage “Sang til den store Ferghanakanalen” som også blev vist udenlands. Max Alperts metode blev hyldet af Sergej Tretiakov som et eksempel på “langvarig fotografisk observation”.
Alpert egnede en stor del af sin fotografiske karrierre til at skildre den socialistiske opbygning og hvis vi betragter et andet billede fra samme reportage fra 1939 ser vi de samme arbejdere som på Applebaums billede, fotograferede forfra – på vej til arbejdet under et banner med Marx, Engels, Lenin og Stalin. Man går til arbejdet til musik af fløjte, doutara og trummer. Ingen steder i hele reportagen forekommer et eneste våben eller fangevogtere.

Kort sagt: havde Applebaum løftet blikket det allermindste fra sit forprogrammerede tolkningsskema havde hun opdaget et andet Sovjet end det hun skildrer i sin bog.
Nogle andre detaljer fra den opimod 700 sider tykke bog tyder på at Applebaum har ret tågede forestilinger om hvilken tid hun skildrer og hvordan forholdene var på den tid – også for sovjetborgere i frihed. For at som Applebaum forarges over at Gulag-fangerne en gang imellem måtte spise “suppe gjort af indvolde” må man være dybt uvidende ikke bare, om russisk historie men historie i det hele aget . Allerede de gamle romere … At visse barakker i begyndelsen manglede strøm er også svært at opfatte som en særlig oprørende anklage mod sovjetregimet, som overtog et land som stort set manglede elektricitet. For øvrigt fik min mors hjemby i Sverige elektricitet først i 1948. . . . .
At Magadan virkeligt ikke var noget Rio de Janeiro … eller Manhattan vidste vi allerede inden Applebaum bog. Hvad vi derimod ikke vidste, men som er kommet frem i de seneste år er at dødstallene i Gulag under Anden Verdenskrig var lavere end iblandt den øvrige sovjet/befolkning.
Jeg tror at med Anne Applebaums bog har et vel indkørt spor i Gulag-litteraturen kommet til vejs ende. Hun gør det ganske tydeligt at det tolkningsskema – at se Gulag fortrinvis som udtryk for en totalitær regimes undertrykkelse og herskerlyst – ikke er produktivt.
Gulag kan forstås historisk, som en hypertroferat arv fra czartidens system med straffearbejde, forvisning, indenrigspas etc.
Men lejrsystemet blev också en vigtig del i en specifik industrialiseringsmodel. Gulag blev bygget ud parallelt med femårsplanerne og nåede ved kulminationen godt 2 millioner frihedsberøvede ved et og samme tidspunkt.
Den helt dominerende gruppe i disse lejre og anstalter var almindelige kriminelle, men der fandtes også et betydende indslag politiske fanger. Denne gigantiska population kom delvis att göra stora insatser för folkhushållet.
En stor del av skogsbruket, en stor del av infrastrukturen (vägar, järnvägar etc) i Sibirien och Fjärran östern etc svarade Gulag för. Men som bekant också för mer avancerad industriproduktion. Det har beräknats att mellan var fjärde och varannan sovjetisk kula och granat som avlossades under andra världskriget tillverkats i Gulag. I Stalins modell för forcerad industrialisering togs fångarna fullt ut i anspråk.
Om man anlägger ett ekonomiskt-historiskt synsätt kan man inte undgå att notera att forcerad industrialisering ofta är förknippad med ett stort mått av tvång. En inte obetydlig del av dagens globaliserade ekonomi är förekomsten av 27 milj slavar i råvaruproducerande uländer (www.freetheslaves.net). Och då menar vi slavar, människor som kan köpas och säljas för pengar. I den meningen är förstås Nationalencyklopedins beskrivning av det sovjetiska “slavsystemet” i Gulag felaktig. De som överlevde Gulag återvann sin frihet, medan slavar bara i undantagsfall kan köpa sig fria.
För Sovjet var den forcerade industraliseringen ett livsvillkor. Hade den inte lyckats hade Hitler segrat i andra världskriget och hela världshistorien hade gestaltat sig annorlunda.
Proportionerna av det sovjetiska lägersystemet har dock överdrivits. Gulagpopulationen på maximalt 2,6 miljoner personer är inte mycket större än den fängelsepopulation Ryska federationen hade efter sovjetsystemets avskaffande (nu nedbantat till en miljon). Siffran kan även jämföras med att USA 30 juni 2003 enligt USA:s justitiedepartement hade 2 078 570 personer i fängelse och året innan hade 6,7 miljoner under “correctional supervision”. Även i USA har fängelseproduktion blivit ett allt viktigare inslag i ekonomin.
Här finns mycket att diskutera och mycket att forska i. Men en förutsättning är att man lyfter blicken från klichéerna. I ärlighetens namn borde Applebaum i denna “totalhistoria” över Gulag ha redovisat hur det gick till när “Gulag” första gången började användas som ideologiskt tillhygge mot sovjetmakten. Världen hade knappast hört talas om begreppet, och knappast de vanliga ryssarna heller, innan Kajetan Klugs “Die Grösste Sklaverei der Weltgeschichte” utgavs av tyska NSDAP 1941. Klug som själv varit fånge i Sovjetunionen gav där en i stort sett korrekt skildring av lägersystemets organisation och utbredning, men gav den redan från början en nazistisk tolkning. Gulags syfte var att upprätthålla diktatorn Stalins blodsugande regim. Fångvaktarna var förstås “judiska” kommissarier och offren oskyldiga män och kvinnor. “Gulag”-propagandan var förstås avsedd att piska upp ett hat mot sovjetregimen som kunde bära den tyska offensiven hela vägen ända fram till Moskva.
Efter den Anden Verdenskrig blev den nazistiska Gulag-version fremhævet i den “kolde krig mod kommunismen” og Sovjetunionen. Aleksander Solzjenitsyns “Gulag-øhavet”, som hovedsagligt blev skreven på den amerikanska ambassade i Moskva, indebar en kraftfuld relancering. Med årene er de antisemitiske undertoner i den antikommunistiske Gulag-propaganda blevet erstattet af sin modsætning i takt med det opportunistiske omsving i vest. Applebaum påstår at Stalin og bolsjevikerna i virkeligheden var ude efter at udrydde jøderne.
Omend med andra metoder end Hitler. Set ud fra et menneskligt synspunkt borde judar ha mycket att tacka just Stalinregimen för. Den krossade Hitlerfascismen. Den räddade miljontals judar, däribland en miljon polska och andra östeuropeiska judar, fra förintelse genom att erbjuda en fristad i det inre av Sovjetunionen. Och efter kriget medverkade Stalin till staten Israels grundande. Att han ville förhindra massutvandring är en annan historia. Sovjet behövde alla sina utbildade kadrer till återuppbyggnaden efter kriget.

Jag tvivlar på den amerikanska journalisten Anne Applebaums infernoskildring “Gulag. De sovjetiska lägrens historia” (Norstedts 2004). Jag tvivlar i detalj och jag tvivlar i stort.

Underskrevet Stefan LIndgren, Forfatter og Redaktør af “Ryska Posten”

Reklamer

Skriv et svar

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

Du kommenterer med din WordPress.com konto. Log Out / Skift )

Twitter picture

Du kommenterer med din Twitter konto. Log Out / Skift )

Facebook photo

Du kommenterer med din Facebook konto. Log Out / Skift )

Google+ photo

Du kommenterer med din Google+ konto. Log Out / Skift )

Connecting to %s