75 år siden: Værste terrorattentat i Sveriges historie: Fem døde efter bombeattentat mod avisen “Norrskensflamman”

3.marts 2015 22:48

Attentatet mod “Norrskensflamman” : Fem dødsoffrer . . . resultatet af mordhetzen mod kommunisterne

Det værste politiske attentat i Sveriges historie blev udført af borgerlige højreradikale antikommunister som opmuntret af den løgnagtige borgerlige og nazistiske hetz mod kommunismen besluttede at sprænge den venstreorienterede avis “NORRSKENSFLAMMANS trykkeri og redaktion i stumper. Det skete for 75 år siden; den 3 marts 1940 : 5 mennesker; to børn og 3 voksne bliver ofre for den fascistiske terror mod “kommunismen og Stalins Sovjet”. Blandt gerningsmændene findes både politifolk og militærer.

Fra krigens begyndelse helt frem til 1943 blev den kommunistiske avis Ny Tid belagt med transportforbud. Idag lyder det helt absurd, men det var faktisk kriminelt at transportere Ny Dag.
De svenske kommunister accepterede naturligvis ikke forbuddet , men forsøgte efter bedste evne at omgå det grundlovsstridige forbud og få avisen ud, men en del blev taget og blev dømt for det.
Ny Dags redaktions-lokaler blev udsatte for to razziaer på denne tid og en del af avisens ejendom blev beslaglagt.
Det mest dramatiske udtryk nåede kampagnen mod den anti-fascistiske presse med bombe-attentatet mod den daværende kommunistiske avis Norrskensflamman i Luleå. En kommunal skatteembedsmand, noble militærfolk og en fascistisk journalist på Norrbottens-Kuriren anbragte natten til den 3.marts 1940 en bombe i Norrskensflammans bygning.
Fem mennesker, her iblandt to børn mistede livet i dette borgerligt-fascistisk inspirerede attentat mod kommunismen.
Planen var naturligvis at de fascistiske mordere skulle undslippe straf, men de blev imidlertid pågrebet.
Straffen blev “betænkeligt milde”. Domstolen anså det ikke bevist at bomben havde udløst den brand som trak fem mennesker i døden. I stedet lanceredes den såkaldte “parallel-attentats-teori”, dvs at nogen anden blev antaget at have sat ild på bygningen efter at bomben havde detoneret.
De skyldige dømtes derfor bare for de materielle ødelæggelser. En fik syv år, tre fik seks år og en fik to år for mordbranden.
Ifølge loven var der livstid for deres forbrydelse.
I 1944 benådede regeringen morderne.

Den fascistiske kræftsvulst sad så dybt at selve symbolet for retfærd og upartiskhed , de svenske domstole og retsvæsenet lod sig korumpere for at tjene antikommunismen og fascismen .
Den fascistiske presse havde gode tider i Sverige. Foruden de rene fascistiske partiaviser prædikede en række store dagblade fascismen:
Aftonbladet;
Östgöta-Corespondenten;
Norrbottens-Kuriren;
Stockholms-Tidningen;
Göteborgs Morgonpost og
Helsingborg Dagblad;
Af den nazistiske presse fandtes omså Göteborgs Stiftstidning, kirkens avis i vest-Sverige hvor det kristne præsteskab var stærkt nazi-inficeret.

Kilde:Flamman: Fem døde – ingen dømdes for mord

Minns terrorattentatet och sprängdådet mot Norrskensflamman 3 mars
1940. . . . . . Det var den 3 marts 1940 som attentatet mod svensk vänster iscensattes. Får vi se några manifestationer från yttrandefrihetens vänner tro, på 75-årsdagen? Vi ska aldrig glömma sveket mot demokrati, lag och rätt samt mot tryckfrihet som begicks den gången.

Sveriges Radio > > > > Natten mot den 3 mars 1940 – attentatet mot Norrskensflamman: Ruth Bohman minns natten mot den 3 mars 1940. Då utfördes det värsta politiska attentatet i modern svensk historia. Den kommunistiska tidningen Norrskensflamman i Luleå sprängdes och fem personer dog .

– Jag hade träffat de som blev dödade. De var enkla, hederliga människor som betraktades som landsförrädare bara för att de hade en annan politisk uppfattning.

Attentatet utfördes av en grupp personer som alla hade koppling till den frivilligrörelse som växte fram i Sverige under finska vinterkriget. I gruppen ingick Luleås polischef, en journalist samt flera militärer. I retsprocessen som fulgte dømdes attentatsmännen för skadegörelse inte för mordbrand.

Også på den tid viste det borgerlige reformistiske Socialdemokrati at man var bedst til at “sparke nedad og fedte opad”. Gennem at gå forrest i den antikommunistiske hetz, ville de socialdemokratiske ledere vise den herskende kapitalistiske overklasse, at man var bedst til at bekæmpe “kommunismen; som en trussel mod det kapitalistiske erhvervsliv”. Lederen af den socialdemokratiske Rigsdagsgruppe;Allan Vougt gav åbent udtryk for den socialfascistiske hetz mod kommunismen med ordene :

”Underligt vore om demokratien icke skulle utspy dem ur sin mun, gripen av äckel över en människotyp så förnedrad till de oskäligaste kräkens nivå, en sådan mänsklig varietet av slemdjuren som världen aldrig skådat.”

I december 1939 inrättades det första arbetslägret för kommunister i ödemarksbyn Storsien vid polcirkeln. En av dem som fördes dit var Valdemar Granberg som arbetade på Norrskensflamman. Kvar i Luleå var hustrun Svea Granberg, kassör i ungdomsdistriktet, och deras tolvårige son Torgny.

Från ord till handling

Den 10 februari 1940 slog repressionen till med full kraft. Tretusen polismän genomförde en nationellt samordnad razzia mot kommunistiska partilokaler och nära tusen partimedlemmar landet runt. Något dussin ledande kommunister, inklusive Ny Dags chefredaktör, greps men utan att komprometterande material om samarbete med främmande makt och spionutrustningar påträffades.
Samtidigt debatterade riksdagen förslag om att införa partiförbud mot SKP och stoppa partiets tidningar. Att ens behöva debattera frågan och låta kommunister yttra sig i riksdagen var, menade högerpressen, uttryck för ”Sveriges riksdags nuvarande förnedringstillstånd”.
I det politiska klimatet beslutade sig en grupp sammansvurna att gå från ord till handling. Det handlade om medarbetare på högertidningen Norrbottens-Kuriren, några militära officerare och Luleås polischef som med ekonomiskt stöd från en ledande folkpartist i Stockholm skred till verket. Med hjälp av en nyckel som beslagtagits under polisrazzian tog sig attentatsmännen under natten in i Norrskensflammans redaktionslokaler, apterade sprängladdningar av trotyl vid brandfarliga vätskor och tände på.
Och byggnaden formligen exploderade. De boende i våningen ovanför hade inte en chans. Formanden for Norrbottens kommunistiska partidistrikt Arthur Hellberg, hans hustru Alice och deraes otteårige datter Maj blev fanget i ildhavet.
Och Valdemar Granberg skulle snart nås av budskapet på sin brits i arbetslägret att hustrun Svea och sonen Torgny förvandlats till förkolnade lik.
Både brandkåren och den första polisundersökningen konstaterade snabbt att detta inte var något vanligt brandförlopp. ”Ett lömskt och avskyvärt dåd. Genom mordbrand har fem personer lönnmördats under sömnen. De fann döden i lågor som tänts av en bestialisk reaktion och dess lejda redskap. Ett resultat av mordhetsen mot kommunisterna!”, anklagade SKP efter terrordådet. Men möttes av en mur av förnekelse och motanklagelser, från (S)-pressen till högertidningarna.

Fredløse og ensomme

”Osmaklig kommunistpropaganda”, menade högertidningen Nya Dagligt Allehanda som misstänkte att kommunisterna själva tänt på. ”Terrororganet Ny Dag spelar upp sig till moralisk oskuld”, ansåg Social-Demokraten. ”Ingenting ger stöd åt misstankarna om attentat”, det handlar bara om ”bizarra rykten”, skrev Norrbottens-Kuriren som såg fram emot att kommunistpressens ”landsförrädiska propaganda” skulle förbjudas.
Samtidigt var dess egna medarbetare i full färd med att dölja sin medverkan i attentatet som de till och med övat i sina egna redaktionslokaler. Inte ens från den antifascistiska Trots Allt! eller syndikalistpressen Arbetaren och Storm höjdes några ramaskrin mot dådet. Pressen vägrade ta in dödsannonser. Begravningståget genom Luleå stoppades av polis. Norrbottens-Kuriren kallade begravningsceremonin ”en hatmässa” och ”propagandatillställning med kistorna som huvudargument”. Kommunisterna var fredlösa – och ensamma, udpeget som spioner og agenter for den “jødekommunistiske” sovjetisk stræben efter verdensherredømme. Ugen efter efter det fascistiske terrordåd brød Sovjetunionens Røde Hær igenom det fascistiske Finlands militære modstand (Den Sovjetiske antifascistiske “Vinterkrig” mod Nazitysklands finske allierede (Mannerheims Finland).
Efterhånden sivede sanningen dog fram och förövarna ställdes inför rätta, inte för mord utan för anstiftan till brand, innehav av sprängmedel och grov skadegörelse på annans egendom. Straffen skärptes av hovrätten året därpå till som längst syv års fængelse til den kapten och den journalist som ansågs ha utført selva sprængningen, samt seks och to år til de övriga fyra dømda.
Polischefen som förklarats sinnessjuk avled strax efteråt. Samlingsregeringen benådade de dömda 1944.
Det moderne Sveriges värsta terrordåd förpassades till glömskan. Terrorattentatet blev ikke udføret af nogle desperate venstreradikale anarkister eller udenlandske terrorister – men av en grupp ur militär, polis och högeranhängare i antikommunismens tecken. En lärdom det vore oklokt att förringa.

Advertisements

Skriv et svar

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

Du kommenterer med din WordPress.com konto. Log Out / Skift )

Twitter picture

Du kommenterer med din Twitter konto. Log Out / Skift )

Facebook photo

Du kommenterer med din Facebook konto. Log Out / Skift )

Google+ photo

Du kommenterer med din Google+ konto. Log Out / Skift )

Connecting to %s